"Inte l?tt att spela folkmusik"

Dagens Nyheter, 2006-05-22, by: Po Tidholm
N?r det fungerar ?r det fantastiskt, men det ?r n?stan lika ofta tjatigt och sm?trist. Det skriver Po Tidholm om Bruce Springsteens konsert p? Hovet i Stockholm i g?r.
Det ?r inte l?tt att spela folkmusik. Laddas den inte med en tanke blir den l?tt tr?kig. S?ngerna i sig har g?rna enkla strukturer och musiken ?r ofta underordnad texterna, vars ursprungliga funktion var som ett slags bulletiner i en tid n?r m?nga var fattiga och illitterata.

Pete Seeger, vars f?r?ldrar var musikforskare, f?rstod att detta var folkmusikens legitimitet ?ven i en ny tid. Under medborgarr?ttsr?relsen och Vietnam?ren kom de gamla s?ngerna v?l till pass igen.

Bruce Springsteen ?r en av v?rldens st?rsta artister och onekligen en av de mest rutinerade. Men folkmusik har han egentligen aldrig sysslat med, inte i traditionell betydelse. Han har spelat akustiskt, utforskat Steinbecks litter?ra v?rld och ?terber?ttat historier fr?n trettiotalets depressions?r, men han har aldrig tidigare antagit rollen som traditionsb?rare.

Det har sagts att den aktuella skivan kom till efter ett infall, att han egentligen t?nkt s?tta sig ned och jobba med elektronik och loopar, men jag tror nog att det h?r projektet l?g i luften. Soundtracket till filmen "Oh Brother, Where Art Thou", och den stora turn? som f?ljde blev en enorm succ? i USA och bluegrassartisterna Alison Krauss och Dixie Chicks har s?lt b?ttre ?n b?de Christina Aguilera och Britney Spears. Folks?ngerna ?r g?ngbara igen.

Springsteen har allts? samlat en j?tteorkester med bl?sare, k?r, banjo, steelguitar, fioler, st?bas, trummor, dragspel och spontanarrangerat en rad klassiker i genren.

N?r det fungerar ?r det fantastiskt, men det ?r n?stan lika ofta tjatigt och sm?trist.

Springsteen vill att folkmusiken ska vara en fest. Det ?r okej, men dessv?rre har han gl?mt bort att t?nka p? dynamiken. Konserten p? Hovet ?r n?ra tre timmar l?ng, och j?ttebandet st?r p? gasen i princip hela v?gen. Till en b?rjan ?r det medryckande och nytt, Springsteen ser glad ut, tar i fr?n t?rna och sjunger med inlevelse. Problemen visar sig dock ganska snabbt. I princip varje s?ng har f?tt samma gestaltning, de dras ut till evighetsl?nga Dixieland-jam d?r solon avl?ser varandra som p? partyt hos de sju dv?rgarna i "Sn?vit".

Musikerna ?r alla full?ndade, Springsteen ?r en urstark motor, men materialet t?l inte deras behandling. Det skulle kr?vas fler k?nslo- och tempov?xlingar och mer genomt?nkta arrangemang f?r att f? det h?r att r?cka till. Springsteen har sl?ngt in n?gra egna s?nger ocks? (fansen hade nog velat ha fler) med varierande resultat. "Johnny 99" i funk-tappning ?r en ren fasa men "Adam Raised A Cain" l?ter bra.

Han anknyter till New Orleans flera g?nger under konserten, bland annat i presentationen av "How Can A Poor Man Stand Such Times And Live?", d?r han kritiserar Bush passiva beteende under orkankatastrofen. L?ten ifr?ga, skriven p? 20-talet av Blind Alfred Reed, l?t som The Band hade kunnat g?ra den, med bra h?ng och ett (f?r en g?ngs skull) strukturerat bl?sarrangemang. Det var otvivelaktigt konsertens h?jdpunkt och ett genomt?nkt l?tval.

Rock handlar om energi, men att tradera folkmusik handlar v?ldigt mycket om att tr?da in i en roll, att g?ra s?ngen till sin, s?tta den i ett sammanhang och ge den nytt liv.

M?nga bra s?nger degraderades under kv?llens g?ng till hejiga dryckesvisor, helt enkelt f?r att Springsteen inte visste varf?r han spelade dem.

Notes

Topic

2006-05-21 Hovet Arena, Stockholm, Sweden